Typ 2-diabetes på riktigt!

Mar 042012
 

Såg precis första avsnittet av brittiska dokumentärserien AT-läkarna. Man får följa nyutexaminerade läkare på deras första jobb på sjukhus i Newcastle. Jag blev påmind om hur det var. Själv tog jag examen -96 så det har gått några år nu men fortfarande kan jag med varje del av min kropp känna den ångest och rädsla som präglade den första tiden som läkare. Man var orolig över att inte klara av jobbet och rädd för att göra misstag som i värsta fall kunde ta livet av någon. Den handledning man fick var minst sagt varierande. Ett exempel: När jag påbörjade kirurgplaceringen på AT så var mitt första arbetspass nattjour. Jag möttes av en erfaren kirurg som också skulle finnas ”på huset” som vi doktorer säger.

Han sade:

– Du är ny här och vill väl ha en introduktion?

Jag svarade:

-Ja

Han sade:

– Detr är bara att köra på. Jag måste dra upp till operation så du får sköta akuten själv. Men jag kommer ner senare.

Ja där stod man och försökte göra så gott man kunde. Men så gick åren på Södersjukhuset där jag gjorde AT och vidareutbildade mig till endokrinolog (hormonspecialist). Från att ha stått med hjärtklappning på akutrummet när larmet gick så kunde man efter ett par år känna sig mer avslappnad i akuta situationer och hantera den otroliga volym av arbete som skulle göras under jourpassen på ett lite lättare sätt.  Jag glömmar ändå aldrig hur det började. Serien från Newcastle fångade detta rätt bra.

 

  2 Responses to “Livet som läkare”

  1. oj, det verkar varit en tuff tid. Tur att du överlevde (och patienterna). Var det lika vanligt m typ 2 diabetes -96 eller kan du märka en stor skillnad nu o då?

  2. Typ 2-diabetes har blivit lite vanligare i takt med att fler har övervikt men det rör sig inte om någon dramatisk skillnad.

 Leave a Reply

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

(required)

(required)